Förklaring av tangentbordslayouter: QWERTY, QWERTZ, AZERTY m.fl.

Få arbetsverktyg tas för givet i lika hög grad som datortangentbordet – och knappt någon stannar upp och undrar varför bokstäverna är ordnade just så. Varför inte helt enkelt i alfabetisk ordning? Och skulle inte en smartare ordning göra det mycket snabbare att skriva? I den här artikeln tittar vi på tangentbordets historia, presenterar de viktigaste tangentbordslayouterna som används i Europa och resten av världen, och visar hur du byter layout i ditt operativsystem.

Från skrivmaskinen till datortangentbordet

Tangentbordet har sina mekaniska föregångare att tacka för sin nuvarande form. Innan datorerna gjorde sitt intåg på kontor och i hemmen skrevs dokument på skrivmaskiner. Den första riktigt användbara skrivmaskinen byggdes 1867 – med skrivstänger ordnade i alfabetisk ordning. Denna ordning hade en avgörande brist: vid snabb skrivning fastnade intilliggande skrivstänger ständigt i varandra.

År 1868 började därför den amerikanske journalisten och uppfinnaren Christopher Latham Sholes arbeta på en ny prototyp. Resultatet blev QWERTY-layouten som fortfarande dominerar idag, och dess slutgiltiga form dateras till 1878. Tanken bakom den var att bokstavspar som ofta följer på varandra medvetet separerades så att typstenarna inte skulle kollidera.

När datorerna gjorde sitt intåg på 1960- och 1970-talen överfördes helt enkelt de beprövade skrivmaskinslayouterna. På 1980-talet tillkom funktionstangenterna (F1–F12), piltangenterna och kontrolltangenterna som Ctrl och Alt – och det moderna tangentbordet som vi känner det föddes. Om du vill friska upp minnet om vad alla dessa tangenter egentligen gör kan du läsa vår artikel Beskrivning av grundläggande tangenter och användbara kortkommandon.

De viktigaste tangentbordslayouterna

QWERTY – den internationella standarden

QWERTY, som färdigställdes 1878, är den överlägset mest utbredda layouten i världen och har fått sitt namn efter de sex första bokstäverna i den översta bokstavsraden. Även om arrangemanget är allt annat än optimalt ur ergonomisk synvinkel har det blivit de facto-standarden – i den engelsktalande världen, i Skandinavien, i Polen, i Spanien, Italien och på de flesta andra marknader.

QWERTZ – standarden i de tysktalande länderna

I Tyskland, Österrike och Schweiz är QWERTZ standarden, liksom i flera länder i Central- och Sydösteuropa – däribland Tjeckien, Slovakien och Ungern. Den mest påfallande skillnaden jämfört med QWERTY är att bokstäverna Z och Y är ombytta. Anledningen är enkel – på tyska (och tjeckiska) förekommer bokstaven Z betydligt oftare än Y, och i kombinationer som ”tz” ligger den mer bekvämt under de kraftfulla pekfingrarna. Språkspecifika tecken som ä, ö, ü och ß har egna tangenter. I Tyskland definieras den exakta tilldelningen i standarden DIN 2137 – standardlayouten betecknas T1, och sedan 2018 definierar standarden även den utökade E1-layouten, som gör det möjligt att skriva specialtecken från många andra europeiska språk.

AZERTY – den franska varianten

AZERTY används nästan uteslutande i den fransktalande världen – Frankrike och Belgien. Förutom den annorlunda bokstavsordningen sitter M till höger om L, där andra layouter placerar semikolonet. Dessutom består den översta raden som standard av specialtecken och accenter: för att skriva siffror måste man hålla ned Shift.

Dvorak – den ergonomiska klassikern

Ingen av de historiska layouterna var egentligen optimerad för skrivhastighet. Det var just detta som Dvorak-layouten, patenterad 1936, syftade till att ändra på. Grundidén: de vanligaste bokstäverna placeras i den mellersta (hem-)raden, vokalerna tilldelas vänsterhanden och sällsynta bokstäver flyttas till den nedre raden. Dvorak slog dock aldrig igenom – för de flesta användare var omställningen helt enkelt för stor, särskilt eftersom layouten var optimerad för engelska.

Colemak – det moderna alternativet

Colemak, som publicerades 2006, anses idag vara det tredje mest populära tangentbordslayouten efter QWERTY och Dvorak. Tricket: endast 17 tangenter ändras jämfört med QWERTY, och de viktigaste kortkommandotangenterna (Z, X, C, V) förblir där de är – Ctrl+C och Ctrl+V fungerar som vanligt. De vanligaste bokstäverna i det engelska språket ligger i grundraden, vilket drastiskt förkortar fingrarnas rörelseväg. Colemak levereras inbyggt i Linux och macOS.

Tangentbordslayouter runt om i världen

Utöver de latinska layouterna finns det många layouter som är specifika för andra skrivsystem:

• Kyrilliska (ЙЦУКЕН): I Ryssland, Bulgarien och Ukraina är JCUKEN-layouten standard – uppkallad, naturligtvis, efter de sex första bokstäverna i den översta raden. De flesta kyrilliska tangentbord har dessutom latinska etiketter för snabb växling mellan alfabet – vårt trådlösa tangentbord typerCLAW-BC140GR med kyrilliska etiketter är ett bra exempel.
• Japan: Inmatningen sker antingen via Kana-layouten (varje tangent är tilldelad ett stavelse-tecken) eller via Romaji – fonetisk inmatning med latinska bokstäver som programvaran (en inmatningsmetodredigerare) automatiskt omvandlar till japanska tecken.
• Kina: Den vanligaste metoden är pinyin: uttalet skrivs på ett vanligt QWERTY-tangentbord och programvaran föreslår motsvarande tecken.
• Korea: Hangul-alfabetet består av endast 24 grundtecken – konsonanterna sitter till vänster, vokalerna till höger, vilket möjliggör förvånansvärt smidigt skrivande.

Tangentbordsstorlekar: från full storlek till 60 %

Förutom layouten är den fysiska storleken ett viktigt urvalskriterium:

• Full storlek (100 %): alla delar inklusive det numeriska tangentbordet – perfekt för kontoret och överallt där stora mängder siffror matas in.
• TKL / tenkeyless (80 %): utan numeriskt tangentbord. Det är smalare, vilket gör att musen hamnar närmare tangentbordet – bra för axelställningen.
• 75 % och 65 %: kompakta format där tangenterna är samlade; vid 65 % försvinner funktionstangenterna.
• 60 %: endast bokstavsblocket finns kvar – allt annat finns på sekundära tilldelningar. Populärt bland minimalister och resenärer.

Om du arbetar med siffror varje dag bör du välja ett tangentbord i full storlek eller komplettera ett kompakt tangentbord med ett separat numeriskt tangentbord. Och om det är utrymmet på skrivbordet som är problemet snarare än tangentbordet i sig, kan en tangentbordsbricka som placeras under skrivbordet hålla arbetsytan fri.

Ändra tangentbordslayouten i operativsystemet

Oavsett vad som står tryckt på tangenterna kan layouten ändras via programvaran i vilket operativsystem som helst:

• Windows: Inställningar → Tid och språk → Språk och region → välj ”Språkalternativ” för språkpaketet och lägg till en layout. Växla snabbt med Win + Mellanslag.
• macOS: Systeminställningar → Tangentbord → Inmatningskällor → lägg till en layout med ”+”. Växla med Ctrl + Mellanslag.
• Linux (GNOME): Inställningar → Region och språk → Inmatningskällor. Växla med Super + Mellanslag.

Viktigt: växlingen ändrar endast tangenternas tilldelning, inte vad som står tryckt på tangenterna. Om du planerar att arbeta med en annan layout permanent, överväg att använda tangentbordsdekaler – eller att lära dig att skriva utan att titta på tangentbordet.

Visste du att…

• QWERTY utformades för att separera vanliga bokstavspar – arrangemanget var avsett att sakta ner skrivmaskinerna, inte påskynda dem.
• De första datortangentborden hade inga funktionstangenter; F1–F12 blev standard först på 1980-talet.
• Världsrekordet i snabbskrivning ligger på över 200 ord per minut – uppnått på en helt vanlig QWERTY-layout.
• På 1980-talet utvecklades till och med ett tangentbord för apor i forskningssyfte, vilket gjorde det möjligt för djuren att skicka enkla kommandon till människor.

Slutsats

Oavsett om det är klassiskt QWERTZ, internationellt QWERTY eller ett ergonomiskt tangentbordslayout som Colemak – det viktiga är att verktyget passar ditt sätt att arbeta. I vår kategori för datortangentbord hittar du trådbundna och trådlösa tangentbord i olika storlekar, och passande tillbehör – från tangentbordshyllor till komplett arbetsplatsutrustning – i vårt sortiment av kontorsmöbler.